Nästa inlägg betr. samarbetet mellan Uddevallavarvet och Andersson & Callenberg

Nybyggnations- resp. reparationsverksamhet

Även om nybyggnation var den dominerande verksamheten för A/C på varvet, var även reparationsverksamheten ofta mycket omfattande, och det var ständigt båtar i dockan på Sörvik och massor av jobb under åren.

Som regel var dock ritningsdokumentationen mycket bristfällig, vilket ofta gjorde eljobbet mycket komplicerat.

Jobb på reparenter var inte eftertraktat av elektrikerna, då betalningen dessutom oftast var betydligt sämre än på nybyggena.

Arbetsmiljö

Arbetarskydd och säkerhetstänkande var de första åren på varvet mycket primitivt.

Hjälm och skyddsskor existerade knappast i början, och var heller inte obligatoriskt. Hjälm började inte allmänt bäras förrän i mitten av 1950-talet, men var fortfarande inte krav.

Man fick vidare själv stå för arbetsklädsel/overaller, som dessutom inte alls var av den fina standard som numera finns.

Arbete utomhus i alla väder kunde ju vara mycket hårt och påfrestande till exempel vid stark kyla vintertid och heta sommardagar. Buller var vidare en verkligt stor sanitär olägenhet.

Asbest, som ofta användes för isolering, var ett material vars farliga egenskaper blev kända först många år senare.

Arbetsställningarna var inledningsvis mycket primitiva, ofta rentav bedrövliga, med enkla plankor som lades ut och utan staket eller fallskydd. Många gånger rent livsfarliga att beträda.

Så hände också ofta incidenter, och naturligtvis även skador, till exempel när någon råkade tappa en bult eller svetspinne. Med tanke på vilka stora maskinrum som det ofta var, kan man tänka sig med vilken kraft ett sådant föremål slog i när det föll ner på durken, eller i värsta fall i huvudet på någon. Hade man då inte hjälm kunde man förstås skada sig riktigt allvarligt.

Ovan beskrivna villkor var naturligtvis inte utmärkande just för varvsindustrin, utan gällde mer eller mindre allmänt under den här tiden.

Säkerhetsmedvetandet hos den enskilde var alltså inledningsvis inte särskilt utvecklat, man var nog även personligen betydligt mer slarvig med säkerheten än vad man senare blev.

Senare utvecklades metoderna för ställningsbyggnation. Strängare bestämmelser och starkt förbättrade system introducerades.

Undan för undan förbättrades således arbetarskydd och arbetsmiljö. Exempelvis infördes tvång att bära hjälm och skyddsskor, hjälmen kring 1965, skorna dock flera år senare

Säkerhetsmedvetandet hos den enskilde ökade säkert också med tiden.

Det kan nämnas att den lilla skeppsbyggnation som finns kvar inom Sverige numera mer eller mindre uteslutande bedrivs inomhus då sannolikt mycket få personer numera skulle acceptera att arbeta utomhus vintertid med skeppsbyggeri.

Egentligen går det dock inte att på ett adekvat sätt jämföra olika tidsperioder, men positiva saker som nämnts med det annars hårda jobbet var det enastående goda kamratskapet, samt chansen att se andra miljöer, till exempel vid installationsåtaganden i utlandet.

Den förhållandevis goda förtjänsten man kunde uppnå med den då aktuella ackordslistan bidrog säkert också.

Arbetstider

Från början gällde 48-timmarsvecka för varvselektrikerna, med 8,5 timmar varje vardag och 5,5 timmar på lördagarna. Man började då kl. 7 på morgnarna och slutade 16.30 på vardagarna resp.13.00 på lördagarna.

Så måningom ”försvann” halvtimmarna, och man kom då ner i 45-timmarsvecka.

Ytterligare ett steg togs med införandet av 42-timmarsvecka, med fria lördagar under sommaren.

Slutligen, ett antal år in på 1960-talet (osäkert vilket år), kom 40-timmarsveckan med fria lördagar året om. Fria lördagar lagstadgades dock inte i Sverige förrän år 1971.

0 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Vi går över till Facebook

Vi får meddela att sedan föreningens Facebook-sida öppnats i maj månad 2020 med dess avsevärt större publika exponering har vi funnit för gott att göra samtliga inlägg där, och således inte här på blo