Uddevalla Varvs- och Industrihistoriska Förening
7 jun 20132 min.
Huvudsaklig källa: Sten Kristianssons bokserie ”Uddevalla
Stads Historia”
Vad man i allmänhet
kanske inte vet är att det har bedrivits en ganska omfattande tobaks-tillverkning
i Uddevalla under minst ett hundratal år.
Och inte bara det,
det har även funnits omfattande tobaksodlingar runt omkring staden.
*
Enligt vissa
uppgifter startades tobaksspinneriet av skeppsredaren Anders Larsson nedanför
Agneberget under andra hälften av 1600-talet.
Andra uppgifter
säger att spinneriet startades under Karl XII:s tid, dvs i början av 1700-talet.
En herre vid namn Gudmund Berg övertog rörelsen och drev den till sin död 1738.
Det var annars inte
lätt att tillverka tobak i Uddevalla som låg nära norska gränsen. I det
närbelägna Fredrikshald fanns fem eller sex verkliga fabriker med tillsammans
36 pressar.
Tull och accis på
tobak i Sverige var lika stor som själva
varan i Norge, och följaktligen var smugglingen (dvs från Norge och in i
Sverige) oerhört stor.
I bouppteckningen
efter Gudmund Berg omnämnes att spinneriet i Uddevalla var försett med flera
pressar, två större arbetsbord, och en domkraft, allt värderat till 290 daler.
Än värdefullare var
lagret, holländska tobaksbläder(?), bast, rovolja och tobakspapper, allt
nyligen inkommet från Amsterdam, och efter avdrag och skuld värderat till 1.700
daler.
Vidare fanns 3
skålpund stämpellack, 11 mattor tillverkad tobak, och 6 kannor sirap ”till
arbetet”.
För övrigt ägde
Gudmund Berg fastigheter, andelar i fartyg, guld- silver- och tennsaker, allt
uppskattat till närmare 10.000 daler, så man får ju säga att rörelsen verkar
att ha lönat sig.
*
Sonen Anders Berg
tog sig titeln ”fabriqueur” och fortsatte rörelsen. I enlighet med tidens
tankegång att råvaran borde produceras hemma, började man i Uddevalla och på
andra håll med stor iver att odla tobaksplantor.
Linné såg vid sitt
besök betydande plantager på alla sidor av staden.
Men kunderna tyckte
inte om den inhemska råvaran, och hela denna odling avtynade så småningom.
År 1766 anmälde
magistraten att tobaksodlingen alldeles upphört. Den sista plantagen som
omtalas låg på Vadbacken.
Anders Berg
fortsatte emellertid att spinna tobak, men det gick inte så bra som förut, då smuggling
och import verkade hämmande.
I den s.k.
stiftsmatrikeln 1764 sades att spinneriet ej kunde tillgodose kringliggande
orters rökandebehov.
Anders Berg slog
sig därför på en annan inkomstbringande handelsrörelse, och han var tämligen rik
när han dog ogift 1782.
Hans mor, Elisabeth
Bäck, fortsatte trots sin ålder rörelsen men i allt mindre skala.
Efter det att hon
dött vid 99 års ålder år 1791, övergick fastigheten till en annan dugande
affärskvinna, dottern Maria Berg.
Maria Berg var nu
66 år gammal men hade långt kvar, för hon uppnådde 92 års ålder, och dog inte
förrän år 1817. Därmed upphörde tobaksfabrikationen i Uddevalla.
Gården till
Kungsgatan 26 kallas än idag för Spinnaretomten. Där kan man ännu se botten-våningen
på den spinneribyggnad som uppfördes 1751.
Vad som ”spanns”
var långa tobakssträngar, som impregnerades med lämpliga importerade vätskor,
lindades i rullar, och sedan pressades samman i en skruvpress.
Enkelt folk använde
mest tuggtobak, framför allt soldater. Bättre situerade karvade upp de hårt
pressade rullarna och rökte i kritpipor.
Men det gick även
att köpa tobak i lös förpackning. Paketen var iordningställda på förhand, och
kallades ”karduser” på grund av likheten med de grova papperspaket som innehöll
krut-laddningen till artilleripjäser.
Dessvärre verkar
barnarbete ha varit vanligt i tobaksspinneriet.
Mycket snus
tillverkades vid denna tid, och användes både av män och kvinnor. Man trodde
att det var hälsosamt, inte minst för ögonen (det fanns till och med ett
särskilt ”ögonsnus”).