Huvudsaklig källa: Sten Kristianssons bokserie ”Uddevalla Stads Historia”
Vad man i allmänhet kanske inte vet är att det har bedrivits en ganska omfattande tobaks-tillverkning i Uddevalla under minst ett hundratal år.
Och inte bara det, det har även funnits omfattande tobaksodlingar runt omkring staden.
*
Enligt vissa uppgifter startades tobaksspinneriet av skeppsredaren Anders Larsson nedanför Agneberget under andra hälften av 1600-talet.
Andra uppgifter säger att spinneriet startades under Karl XII:s tid, dvs i början av 1700-talet. En herre vid namn Gudmund Berg övertog rörelsen och drev den till sin död 1738.
Det var annars inte lätt att tillverka tobak i Uddevalla som låg nära norska gränsen. I det närbelägna Fredrikshald fanns fem eller sex verkliga fabriker med tillsammans 36 pressar.
Tull och accis på tobak i Sverige var lika stor som själva varan i Norge, och följaktligen var smugglingen (dvs från Norge och in i Sverige) oerhört stor.
I bouppteckningen efter Gudmund Berg omnämnes att spinneriet i Uddevalla var försett med flera pressar, två större arbetsbord, och en domkraft, allt värderat till 290 daler.
Än värdefullare var lagret, holländska tobaksbläder(?), bast, rovolja och tobakspapper, allt nyligen inkommet från Amsterdam, och efter avdrag och skuld värderat till 1.700 daler.
Vidare fanns 3 skålpund stämpellack, 11 mattor tillverkad tobak, och 6 kannor sirap ”till arbetet”.
För övrigt ägde Gudmund Berg fastigheter, andelar i fartyg, guld- silver- och tennsaker, allt uppskattat till närmare 10.000 daler, så man får ju säga att rörelsen verkar att ha lönat sig.
*
Sonen Anders Berg tog sig titeln ”fabriqueur” och fortsatte rörelsen. I enlighet med tidens tankegång att råvaran borde produceras hemma, började man i Uddevalla och på andra håll med stor iver att odla tobaksplantor.
Linné såg vid sitt besök betydande plantager på alla sidor av staden.
Men kunderna tyckte inte om den inhemska råvaran, och hela denna odling avtynade så småningom.
År 1766 anmälde magistraten att tobaksodlingen alldeles upphört. Den sista plantagen som omtalas låg på Vadbacken.
Anders Berg fortsatte emellertid att spinna tobak, men det gick inte så bra som förut, då smuggling och import verkade hämmande.
I den s.k. stiftsmatrikeln 1764 sades att spinneriet ej kunde tillgodose kringliggande orters rökandebehov.
Anders Berg slog sig därför på en annan inkomstbringande handelsrörelse, och han var tämligen rik när han dog ogift 1782.
Hans mor, Elisabeth Bäck, fortsatte trots sin ålder rörelsen men i allt mindre skala.
Efter det att hon dött vid 99 års ålder år 1791, övergick fastigheten till en annan dugande affärskvinna, dottern Maria Berg.
Maria Berg var nu 66 år gammal men hade långt kvar, för hon uppnådde 92 års ålder, och dog inte förrän år 1817. Därmed upphörde tobaksfabrikationen i Uddevalla.
Gården till Kungsgatan 26 kallas än idag för Spinnaretomten. Där kan man ännu se botten-våningen på den spinneribyggnad som uppfördes 1751.
Vad som ”spanns” var långa tobakssträngar, som impregnerades med lämpliga importerade vätskor, lindades i rullar, och sedan pressades samman i en skruvpress.
Enkelt folk använde mest tuggtobak, framför allt soldater. Bättre situerade karvade upp de hårt pressade rullarna och rökte i kritpipor.
Men det gick även att köpa tobak i lös förpackning. Paketen var iordningställda på förhand, och kallades ”karduser” på grund av likheten med de grova papperspaket som innehöll krut-laddningen till artilleripjäser.
Dessvärre verkar barnarbete ha varit vanligt i tobaksspinneriet.
Mycket snus tillverkades vid denna tid, och användes både av män och kvinnor. Man trodde att det var hälsosamt, inte minst för ögonen (det fanns till och med ett särskilt ”ögonsnus”).