Saxat från Sten Kristianssons bokserie ”Uddevalla Stads Historia Del II”:
Borgmästare Åberg har äran av att ha skapat den första industri I Uddevalla som genom arbetarantal kan göra skäl för detta namn.
År 1781 begärde han av magistraten plats för en planerad repslagarebana, och föreslog älvstranden utanför sjöbommen ”från det stället där Israel Broströms inropade tomt sig sluter längs utmed fru prostinnan Wahlborgs äng till Berget (Valkesborgskullen), och vidare därifrån linea recta till Löfåsberget”.
Borgerskapets äldste, som fick avgörandet i sin hand, tillstyrkte med villkor att en 14 alnar (ca 8,5m) bred hamngata ”från stenmurens yttersta kant” reserverades.
Borgmästaren skulle vidare påbygga denna mur och stärka den med fyllning, ”så att vattnet ej kan stiga därutöver”.
Arrendesumman blev 6 riksdaler specie årligen.
Med fyllnaden blev det nog si och så i långliga tider ännu, likaså med den tilltänkta Hamn-gatan. Men banan kom till stånd, en slags pålbyggnad i stil med sjöbodarna vid ett fiskeläge, för marken var ännu för sumpig att bebygga på vanligt sätt.
Utseendet kan de äldre rätt väl föreställa sig, ty repslagarebanan uppfördes på nytt efter stadsbranden 1806, och kvarstod ett gott stycke in på 1900-talet.
I ett försäkringsbrev från 1833 beskrivs den egentliga byggnaden som 180 alnar (ca 108m) lång, ”stående på syllarna underlagda stenar”.
Då sträckte sig banan ända fram till Lövåsberget, vilket syns på 1855 års karta. Sedan förkortades den något.
Enligt rapport från år 1788 tillverkades alla sorters tågvirke till rederiernas, såväl som skute- och båtägares behov.
Ända fram till 1806 (året för stadsbranden) sysselsattes här en mästare och 14 arbetare.
Tillverkningen kunde stiga till 460 skeppund (44,2 ton) och värdet till 7.280 riksdaler specie (år 1785).
*
Repslagarbanan, som hade ca 10-15 anställda, var alltså en över hundra meter lång byggnad som sträckte sig från den gamla gården Walkersborg och ut till Johan Newton Sannes skeppsvarv vid foten av Lövåsberget.
Enligt Gustaf E. Karlssons ”Uddevalla genom århundradena”, och som även framgått ovan, hade repslageriet ursprungligen startats av borgmästare Anders Åberg, men övertogs senare av repslagare Fredrik Nilström.
Då Nilström dog år 1839, tog änkan Johanna över, och skötte det hela i hela 28 år.
År 1867 överlät Johanna rörelsen på sin måg, den driftige affärsmannan och direktören John Pettersson (populärt kallad ”Pettersson på Ban”), som under en tid även ägde lantgården Walkersborg.
Fortfarande gick det åt stora mängder tågvirke till segelfartygen, och rörelsen fortsatte in på 1900-talet (enligt en uppgift tills år 1915).
John Pettersson avled 1912. Han var då 77 år gammal, och bör alltså varit född år 1835.
”Pettersson på Ban” insåg sedermera att oljan skulle ta över alltmer som drivmedel och för uppvärmning, och han är därför också känd för sin import av petroleumprodukter och sina oljecisterner, av vilka den första byggdes 1887 vid foten av Lövåsberget, och sedan ytterligare två. Cisternerna revs för inte så många år sedan, och stenfundamenten finns fortfarande kvar.
Produkterna (petroleum och nafta) importerade han själv direkt från Amerika.